Det blodfyllda köttets makt

Sakta , sakta , sakta
drogs den sista textilen från min slitna, anskrämliga lekamen
och hennes långa naglars obönhörliga raspande
i mitt skrev fick min dingeling att ännu en gång
starta sin klättring mot amorösa höjder.

Det blodfyllda köttets makt.

Pustande, frustande, grymtande, flämtande
i ett euforiskt rus vid köttens förenande.

Blodet pulserar, låt det aldrig ta slut.
Jag tror att jag dör en smula.
Så mycket bättre än den gången förut.
Du vet, med hon den där fula.

Jag känner mig stark, jag känner mig stor
än en gång jag sprider säden.
Men nånting är fel, hon ligger och glor.
Aj fan, allt hamnade på pläden.

Hon iakttar besviket min falnande glöd,
och jag har nära till gråten.
Min stolta fallos ligger nu död,
älskade, kan jag nånsin bli förlåten.