Årets sista

Tjoho.

Bagged me a Homer

The Simpsons fyller tjugo idag.

Lurleen Lumpkin - Bagged me a Homer

The cool King of harmonica

Om han inte hade dött när han dog så skulle han säkert ha varit död nu i alla fall.
Dagens datum 1899 föddes Sonny Boy Williamson II.
Åtminstone enligt vad han själv hävdade.
På gravstenen anges födelseåret till 1908 men jag
väljer att tro på honom.


Sonny Boy Williamson II - Keep It To Yourself (1963)

Skål för ällkjuhåååål

Slakmjölk?

Det var väl det jag visste.
Jag fortsätter med min bourbon.
För säkerhets skull.

I tomteland del 1

I ett svagt ögonblick så tänkte jag härma polaren och kollegan JAW's idé med nåt kalenderliknande i bloggen.
Jag insåg emellertid begränsningen både vad gäller min talang och min energi.
Han sköter det alldeles utmärkt med "My boring blog"
så den biten lämnar jag.
Lite jul ska det trots allt finnas i denna, för övrigt julhatande, sfär.
Jag tänker dela med mig av diverse erfarenheter när det gäller till exempel alkoholhaltiga dryckers blandning
för ett lyckat julfirande.

Glögg # 1.

Ta en del glögg, så stark som möjligt.
Tillsätt en skvimp av en annan glögg som jag har glömt namnet på, men den var god.
Häll i mörk rom. Mängden vet jag inte för jag var inte helt nykter när jag gjorde det här men det blir säkert bra.
Värm i mikron.
Drick.

I en eller flera bilder som jag tänker lägga ut innan jul så kan det finnas detaljer som inte hör till bilden.
Den som upptäcker nåt sånt kan vara med och tävla om otroliga priser som kommer att delas ut så småningom.

Bild # 1.

Tomorrow police

Jag ska! Jag ska! Jag ska!
Jag ska försöka få både tummen och de övriga fingrarna loss från det kladdiga arslet och se till att förändra världen.
Åtminstone börja ta itu med diverse människor och företeelser som kan räknas till den del av tillvaron som borde utrotas från klotets yta.
Och djup också, för den delen.

Ett axplock av kräkmedel som stör min tillvaro och som allas tillvaro borde bli störd av:

* Fredrik & Filippa
* Lille Sven-Otto
* Maudan..... den lilla lådan
* Vägverket
* Försäkringskassan
* Fogdejävlar & Skattmasar
* Fackföreningar
* "Klimatsmarta" idioter
* Och så förstås.............Snutar

I Sverige finns det snart 20 000 snutar vars främsta uppgift verkar vara att jävlas med alla oss andra, och än värre kommer det att bli.
Fast det klart....... Jag kanske bara är paranoid.................?????

Nääääääääääääääääääääääääääääää!!!!!!!!!!!!!!

Om vi inte ser till att göra nåt så kommer framtidens polis att bli ännu värre idioter än vad de redan är.

" We need a plan to put these pigs back in their place.
If we come together we could save the human race.
No matter how loud that your lungs can shout,
Tomorrow police are gonna take you out ".


Valient Thorr - Tomorrow Police

Rebel Yell

Drycken nummer Ett.
Alltid.
I alla lägen.
Rebel Yell är dessutom en nödvändighet, inte bara en dryck.

Dra åt helvete?

Vill man vara helt säker på att inte hamna i fjomparnas förlovade land så är det så här det ska se ut efter några nattliga timmars alkoholinfluerat storverksskapande.

Är det rökförbud i himlen så kan jag lika gärna dra åt helvete.

Quasi Misantropi

När spriten hade slutat flöda så återgick han omedelbart till sin vanliga, misantropiska livsfilosofi.
Och det med all rätt.

Get back

Hello fröken Turner.
Jag utgår från att du följer den här bloggen och att du känner dig enormt hedrad över att få vara med.
Om du förstår allt som skrivs på svenska vet jag inte men du har säkert nån i din stab som kan översätta.

Grattis på födelsedagen Tina.


Tina Turner & Ike - Get Back

Sug en snut

Det är en jävla pissig årstid detta.
Finns nog inget positivt att säga om den.
Ingen sommar i sikte än på länge, antar jag.
Det finns dock en stor nackdel med sommaren.
Himmeljäveln kan vara moderatblå.

Här följer en typisk sommarlåt:

Sug En Snut - Moderatblå himmel

Asshole

Ännu en hektisk vecka har passerat och jag kan äntligen skriva
ett blogginlägg igen.
Det var ju i och för sig en jävla massa jag hade tänkt skriva,
men det får bli senare.
Muchos trevligt att några läser, kommenterar och dessutom skriver i gästboken.

Trevlig och ödmjuk är jag men det får vara nån måtta på det också, så därför släpper jag fram min andra (och kanske bästa) sida som är mer sparsam med ödmjukheten.
Då är jag felfri och bäst.

Sometimes I park in handicapped spaces,
while handicapped people
make handicapped faces.
I´m an asshole.


Denis Leary - I'm An Asshole

Bonnie sextio?

Idag fyller Bonnie Raitt år.
Jag orkar tyvärr inte fira henne med nåt bourbonskålande idag så jag skålar väl med Coca-Cola eller nåt.


Bonnie Raitt - Something to talk about

Supersugare

När jag började med den här bloggen och upptäckte att det finns människor som är tillräckligt intresserade och snälla för att bli så kallade följare så blev jag förstås glad.
Nu har jag emellertid förstått att de modeistiska inslagen är alldeles för få.
Inte nog många inlägg om Dagens Outfit och liknande viktiga saker helt enkelt.

Jag blev aldrig nån Blondin-Snabbe som jag hade tänkt.

Nu när en "följare" har tröttnat och dragit sig ur detta elände så kanske det är dags för mig att tänka om lite grann.

Nåväl, idag har jag haft på mig röda kalsonger. Hela dagen.
För övrigt......................Svart.
Jag skiftade mellan gula och röda glasögon för att liksom tuffa till outfiten lite.
Doften för natten och kommande dag kommer från Jim Beam.

Ok, en följare har tröttnat men jag säger som Seasick Steve:
"I started out with nothing, and I still got most of it left".

Dessutom så föddes jag med svans. Och horn enligt vissa.

Supersuckers - Born With A Tail

November mystique

Man vet inte riktigt varför eller hur många men visst är det så att skillnaden inte är så annorlunda jämfört med förr.
Antalet varierar visserligen något men frågorna är desamma.
Det har nog aldrig varit mer ovisst varför, och är det verkligen så att de behövs?

Jag förstår varför men själv har jag nog aldrig varit mer övertygad än nu.

Hur stor andel är det egentligen? 25 procent? 55 procent?
Vi kanske aldrig får det slutgiltiga svaret på den frågan.
Det kanske inte är så farligt om det så skulle nå 75 procent?

Jag vill bringa lite reda i detta elände och bifogar därför ett kalenderblad för november månad som planeringsunderlag.

Squirrel Nut Zippers 2

Låter ju riktigt bra, dessa häringa.
En ruggigt bra video dessutom.

Squirrel Nut Zippers - Ghost of Stephen Foster

Squirrel Nut Zippers 1

Jag satte mig ner för att skriva av mig lite ursinne men fokuseringen funkar ju inte.
Istället trillar jag in i den musikaliska världen.
Igen.

Fast det har ju sina fördelar det också förstås.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken video med detta eminenta band jag ska peta in, så det får bli två.
Fast i olika inlägg.
Jag verkar mer aktiv då.


Squirrel Nut Zippers - Put A Lid On It

Kiss with a fist

Jag har inte för lite att skriva om.
Jag har åt helvete för mycket.
Nu ska jag gå fokuseringskursen, - Ta en sak i taget,
på Högstabästaskolan och sen jävlar...............................

För att skaffa energi och liva upp lite så funkar nog detta:

Florence And The Machine - Kiss With A fist

Halloween

Ingen halloweenfest i lördags men det blev lite
alkoholdrickande ändå.
Ett par trevliga Örebroare kom på besök och förgyllde vår kväll tillsammans med några lokala förmågor.

Blogg-kvot

Sedan de nya bloggreglerna trädde i kraft i september så har man ju fått vara lite sparsam med inläggen.
Det har alltså inget med lathet att göra, utan det är mera ett ställningstagande för att undvika svåra följder från ett
överdrivet bloggande.

Så märk mina ord..........................
Lathet är inget jag lider av.
Vissa i min närhet kanske lider av min lathet, men inte jag själv.

Med detta inlägg så har jag jag fyllt oktoberkvoten och eftersom november är en icke-reglerad månad så ska jag skriva utav bara helvete då.

Dessutom så måste jag försöka hitta tillbaka till musiken så att det inte dör ut helt på den fronten.

Detta kräver inspiration:

Ett inlägg

Slut på semestern. Dags att skriva igen.
Igår var jag berusad så krafterna tar slut...........nu.

I'm not In The Mood

Om man ska vara riktigt petig när det gäller klockslag så är det väl i morgon jag ska ut på festliga äventyr igen.
Den här gången ska jag visserligen hänga i en dunkel, skitig och rökig bar men det kan ändå innebära vissa uppladdningssvårigheter.
Trots att det är hemma för mig.
Ju skitigare och rökigare desto bättre.

Om följande uppträdande ändå kunde erbjudas så vore det ingen sak att känna sig inspirerad.

The Glenn Miller Orchestra - In The Mood

Pokonis Party

Visst är det så att festen i lördags förlöpte
väl med förvånansvärt få obstikler.

Givetvis så var ju all tobaksrökning förlagd till den kalla utsidan.
Som vanligt nuförtiden.
Detta innebar ju förstås att det blev en hel del pauser.
Jag var ju till exempel tvungen att gå in några gånger för att äta,
hurra, mingla och kolla in underhållningen.

Lyckligtvis så hade Annika placerat mig väl så det uppstod aldrig någon större dramatik vare sig vid in-eller utförseln av de tobaksrelaterade produkterna.
Alla cigaretter som jag förde med mig lyckades jag förbruka, och det är ett godkänt resultat tycker jag bestämt.

Annika fixade ett bra party och föste dessutom ihop mig med människor som jag troligtvis inte hade träffat annars.

Nattgästerna var riktigt trevliga bekantskaper som jag gärna träffar igen, och det är inte alltid jag känner så.
Minsann.

Lazy Bed

När året var nittonhundraåttiofyra, då var alla goda råd dyra.
De dåliga var däremot billiga och det tilltalade mig.

Några råd angående framtida karriärer var inget man lyssnade på, vare sig de var dyra eller billiga.
Vi hade precis startat det det ytterst eminenta bandet:
SAMH (Sven-Arnes Med Hasse) & The Sweet Blues Band.

Vi spelade överallt och ingenstans.
Vi var nog antagligen bäst. Skulle jag tro. Kanske.
Trummisen blev senare vår sheriff. Inte så kul.

Följande låt var ingen som vi spelade men jag tyckte
att den var bra och jag har precis upptäckt att den fortfarande håller.


Matt Bianco - Get Out Of Your Lazy Bed

Min placering

Tiden tickar på och har ännu en gång passerat midnatt.
Denna dag, som ännu är i sin linda, ska jag placeras.
Jag brukar inte låta mig placeras men nu ska jag verkligen se till att vara på mitt mest sociala humör och låta mig bli placerad.

För Annikas skull.

Det är hennes fest och det är där jag ska placeras.

Det bliver som det bliver.
Jag laddar länge och avfyrar sen mina charmanta
och spirituella salvor.
Iakttar sedan när min bordsdam med en desperat blick ser sig omkring efter en räddning från sin bordskavaljer.

Det är då det är läge för mig och min evige polare, Jim Beam, att gå ut och dra igång en lång kedjeröknings-session.

Efter en sån session så är det dags att återgå till festen för att ännu en gång bli den medelpunkt som alla behöver.

Ska folk lyssna på nån så ska de lyssna på mig.
För att få sig kloka ord till livs även under alkoholens påverkan.

En sån dryck.

Det gick ju bra förra gången så jag kanske ska testa igen.

All thumbs up

Tummen upp för allt som jag gjort.
(Fuckin´ jävla Facefuckbook).

Inte illa Alanis

Jag såg det hela men bara en del
Jag trodde jag visste men det blev bara fel
Du ska veta att det är inte lätt
Att säga det som ska sägas rätt



Alanis Morissette - You Oughta Know

Min senaste konstruktion

Många bra-att-ha-saker finns det onekligen.

Rid i natt

Living Young One Dolls

Jag fortsätter lite hos The Young Ones.

De visade en gång i tiden att till och med
en Cliff Richard-låt kan bli bra.
Å det är ta mig fan ingen dålig bedrift med tanke på
slisknivån hos Sir Cliff.

Cliff Richard & The Young Ones - Living Doll

Young Ones with Jools

På nån av alla jävla skitkanaler i televisionsapparaten har de den goda smaken att köra The Young Ones som var en stor
favorit "när det begav sig".
Den håller i högsta grad fortfarande och i kväll
återupptäckte jag följande.
Förbannat bra.

Ken Bishop's Nice Twelve - Subterranean Homesick Blues

Multi-Purpose Plastic

My Way (To think, I killed the cat )

Troligtvis är det diverse musikaliska drabbningar nära förestående så därför sitter jag och försöker stimulera de kreativa cellerna i min hjärna.
Om det finns några.
Om det ens finns något till hjärna att tala om.

Självklart finns det en hjärna.
Förmodligen den främsta hjärna världen någonsin har upplevt och den har just nu rotat fram följande.

Det enda bra Frankie Boy Sinatra någonsin gjorde var att göra följande låt känd så att nån kunde kliva fram och göra något BRA av den.

(By the way...........Sid Vicious was innocent.)

Sid Vicious - My Way

I'm Walkin' ( Inte ofta men det händer )

Soundtracket till dagen som nyss förflutit har bestått av en halvhysterisk japansk garagepunksamling som Polaren Jan försåg mig med via sin blogg.
Mycket bra.

Jag ska lägga några av låtarna till min egen Spotifylista som jag
ska länka till när tekniken så tillåter.

Fast nu är det "back to basic" som gäller.

Denne man var en mycket tidig musikfavorit i mitt liv.
Morsans EP av blå vinyl gick varm på den likaledes blå Philips-skivspelaren, gjord av äkta 60-talsplast.

Some more "Nawlins"-sound.

Fats Domino - I'm Walkin'

Maghylla

Jag har tidigare konstaterat att det förmodligen är av godo med stora fötter när man har en stor mage.

Det är även av godo med en stor mage har jag upptäckt.
Det går alldeles utmärkt att ställa ifrån sig saker på den.
Exempelvis kaffekoppen.

Ibland, när gasansamlingen är riktigt rejäl, så finns det även plats
för ett askfat.

En liten illustration:

Skydda den du älskar

Ännu en sak att skriva upp på önskelistan.

Such a Night

Det blir en natt som andra nätter
Nån öl, nån bourbon och några cigaretter
För att riktigt få själen fylld
Så bör natten med detta bli förgylld


Dr John - Such A Night

JibJab

That's America for you.

Try JibJab Sendables® eCards today!

Mein Herr

Varför man är som man är vete väl fan, men en starkt bidragande orsak är filmen Cabaret, som jag såg första gången när jag var väldigt liten.
Det var skitigt. Det var fult. Det var svart.
Till mina föräldrars stora fasa så var detta något som tilltalade mig redan då.

De skulle bara veta att läget idag är ungefär detsamma.

Jodå, jag förstår bättre och bättre varför jag blev som jag blev.


Liza Minnelli - Mein Herr - Cabaret

(H)Jul

Idag när jag tog en tur på motorhojen så kändes det faktiskt en aning kyligt.
Kan det vara sant det jag har hört?
Att hösten närmar sig?

Det skulle i så fall innebära att en vinterjävel också är på gång,
med allt vad det innebär.

Mitt i det där jävla vinter-eländet så kommer den där förbannade........Julhelgen !!!

Jag vet att den helgen har något med ärkekräkmedlet Jesus och hans efterföljande, likaledes kräkmedel, att göra så därför bojkottar jag julen totalt.

En tradition vill jag däremot gärna upprätthålla...................

Självmord

Självmord kanske är en trevlig hobby,
men det är nog inget att livnära sig på.

Träningsläger

Efter flera dagar på hårt träningsläger så kan jag nu återvända till en någorlunda normal tillvaro.
Det var precis vad som behövdes inför den stundande mångkampen och nu är omformningen snart fulländad.

Jag tar, som alltid, väl hand om min kropp.

It's over

Han satt som vanligt och funderade över varför aldrig nån talade om när det var dags att gå hem.

Redo?

Varje år när löven börjat falla så stod han beredd.
Ingen skulle sno hans choklad.

På stor fot

Just som jag har gnällt över skostorlek så hittar jag det här som visar hur användbart det kan vara med stora skor.

Syndavagnen

Jag har varit snäll alldeles för länge så nu dansar jag gärna lite på madrassen och jag är fortfarande arg som fan.
När natten har kommit och spriten har flödat då rinner orden som
vatten ur en kran.

Syndaren skola brinna i helvetet men jag blir inte ens svedd.
Ty där jag valt att vandra håller vägen en avsevärd bredd.


Dixie Chicks- Sin Wagon

En natt på Hotel Yorba

Det var länge sen nu, men jag tänker fortfarande
på det med en viss fasa.
Asfalten var våt, himlen var mörk och den isande kylan hade förvandlat min kropp till en skakande massa.
Det jag längtade efter fanns som alltid en bit bort. Utom räckhåll.
Trodde jag.
Inte kunde jag väl ana att skylten som skulle vägleda mig in i en varmare, tryggare tillvaro fanns där framme.
Alldeles nära.

Ingenting i livet är gratis det är bara betalningssättet som varierar, så också denna gång.
Det skulle visa sig bli dyrt.

Jag sålde min själ för lite värme men det var det värt.


The White Stripes - Hotel Yorba

Galaxie 500

Musikalisk inspiration har ofta, genom åren, kommit
från Polaren Jan.
Idag lurade han in mig (via sin blogg) på Reverend Horton Heat som varit ute från min skalle en ganska lång period, men nu är de tillbaka.
Tack Jan.


Reverend Horton Heat - Galaxie 500

Candye igen. Alltid Candye.

Apropå Annika, i det förra inlägget, så snackade hon och jag om Candye Kane som har figurerat i min blogg tidigare.
Denna blueskvinna, som jag blivit snudd på förälskad i, har tydligen även Anniqua fastnat för och då tänkte jag att nåt måste göras för att få Candye till Sverige igen.

Om hon kommer hit på turné och känner att det blir svårt att få ekonomin att gå ihop så får hon gärna bo hos mig.
För att spara pengar alltså.
Bara det, för jag har inga fula avsikter.

Mina intentioner är alltid av det rent humanitära slaget.

Klicka här och scrolla sen ner för att hjälpa mig att få Candye to Sweden.

Candye på Spotify.



Nu vill jag se och höra henne..........

Candye Kane - Masturbation Blues

Mr P

Om man, som jag, känner för att vara lite kulturell ibland så är tyvärr utbudet här i byn minst sagt pisstråkigt.
Så plötsligt bränner det till då det visar sig att en vän till mig har blivit författare och ska ha boksläpp.
Å före mig hann hon. Förb...........

Annika är en sån person som man blir glad av att umgås med (t.o.m.buttre/bittre jag)
och snart ska vi bli berusade tillsammans igen. Dä blir bra rä.

Så kolla in lite av boken här:
Annika Laack - Mr P och jag

Hobby 1959

Jag har länge samlat på Simpsons-figurer men nu har jag upptäckt nåt nytt.
Å det här visste de redan 1959?
Det var som fan.

Alberts Galleri 2

Nej, jag menar inte att konst måste "föreställa" nånting.
Det får vara hur underligt som helst men man behöver inte göra det märkvärdigare än det är.

Det här mästerverket har jag gjort alldeles själv och det är enormt mycket arbete nerlagt.


Lättnad i höstmörker. Blandteknik ( Dator & bourbon ).

Alberts Galleri 1

Som en motvikt till allt pretentiöst jävla kludd som finns i "konstvärlden", så ska det i mitt galleri finnas konst som verkligen betyder nåt för mänskligheten.

Vilken teknik som använts i följande vet jag inte.
Tusch, akvarell, olja eller nåt annat kladd?
Spelar ingen roll och du får ju se det gratis.

Verket kallar jag i alla fall:

Ååååh, en sån kvinna.

Det var ju det jag försökte säga

Idiot-bot

Äntligen en produkt som kanske kan hjälpa mig att bli av med alla idioter.
Om nån ska ge mig en julklapp, så vill jag ha ett sånt här kit.

Hemma borta

En sån här vagn ska jag ha nästa sommar.
Man fixar bara en dragkrok till motorcykel, och sen har man det perfekta boendet.

Boogie with me baby

Dömen mig icke endast utifrån det sista av uttal.
Dömen mig utifrån det totala av totalen.

När jag var en liten pilt så föste min arma moder mig in i en värld av teater, musik och annat uttryck. Good for her.
(And me, kanske)
Utifrån detta faktum formades mitt liv.
Å helvete så högtravande det där blev då.

En av de tidigaste musikaliska förnimmelser jag har är en 78-varvs stenkaka med en gulbeige etikett som det stod MGM på.
Vidare kunde man läsa på etiketten..... Arthur Smith And His Crackerjacks - Guitar Boogie.

Wow, det svängde ju utav bara helvete och det ovalt slitna hålet i mitten av skivan gjorde bara att det svängde desto mer.

Följande version med Herr Smith är inspelad långt senare men det svänger fortfarande.

Arthur Smith - Guitar Boogie

Shit happens

Min Bukowski Del 2

En mans dröm.
En hora med guldtand och strumpebandshållare.
Parfymerad med påmålade ögonbryn.
Mascara, ljust skära trosor, vitlöksandedräkt och höga klackar.
Nylonstrumpor med aningen av en maska bakpå vänstra strumpan.
Aningen rundlagd, aningen dragen, aningen fånig och aningen tokig.

Som inte drar snuskiga vitsar och har 3 små vårtor på ryggen
och som låtsas lyssna på symfonisk musik och
som stannar en vecka.
Bara en vecka.

Diskar och lagar mat och knullar och suger och skurar köksgolvet och inte visar foton på sina barn eller pratar om sin före detta man eller sin make.
Inte pratar om skolan hon gick i eller om platsen där hon växte upp eller om någon hon är kär i, utan blir kvar en vecka.
Bara en vecka.

River av det hela och sen går sin väg och aldrig kommer tillbaka.............

........efter det enda örhänget på byrån.



Mansdröm - Charles Bukowski

Min Bukowski Del 1

Ändå fortsätter de jaga.
Kvinnor, pengar, vett och till slut lutar sig
Den Store Bartender fram.
Ren, stark och mystisk för att meddela att man fått tillräckligt...............
Just som man tycker sig känna att man börjat komma igång.


Fimpad - Charles Bukowski

Hard Times In The Land Of Plenty

Saker som gör mig förbannad Del Sjuttioelva:

Filippa och Fredrik Reinfeldt.

Blotta åsynen av detta par ger mig rysningar och i en nära framtid ska jag även rysa, här på bloggen, över deras politiska åsikter och uttalanden.
För tillfället, eftersom natten är relativt sen, så ska jag nöja mig med att förundras över deras totala arrogans vad gäller människors väl och ve.

Sparka helst på de som redan ligger, det är enklast så.
(Han är feg också, den lille vattenskallen.)

Som kanske, eventuellt, har framgått tidigare i denna blogg så vill jag gärna illustrera med musik och i det här fallet har jag svårt att tänka mig bättre än följande.
En låt som säger väldigt mycket om man bara lyssnar ordentligt på texten.

Att den sen är gjord och framförd utav en av husgudarna gör ju inte saken sämre.

Omar & The Howlers - Hard Times In The Land Of Plenty

Den Bittre, Den Buttre och Den Bättre

Vilket av mina jag som skrev det förra inlägget vet jag inte riktigt men det finns några att välja bland.

Några av mina jag:

Den Bittre - Gnäller för tillfället över Grisfebern som vägrar att släppa taget.

Den Buttre - Tycker som vanligt att de flesta är idioter. Fast inte DU förstås.

Den Bättre - Kommer antagligen aldrig att tycka att världen är underbar men att det trots allt finns en hel del trevligheter.

Dream a little dream of me

En "klok man" sa till mig en gång:
- Du måste lära dig dig att stänga ute allsköns elände.......Liksom tänka dig att du stoppar bekymren i lådor och ställer undan dem på en hylla.

Jättebra idé, men han berättade inget om själva tekniken och han sa inget om vad man gör när hyllan är full.

Nåväl, en taktik som jag brukar använda mig av är att undvika nyhetssändningar och annat från omvärlden.
Spänna upp skyddsnäten kring lagunen.

Det går ett tag men sen kommer skiten in lik förbannat.

Enbart idag har nyheterna gett mig en hel del att försöka arkivera.
Nu lyckas ju inte det utan jag blir istället förbannad över det myckna eländet vi kan se här på vårt fantastiska jordklot.
Bra med lite bränsle till ursinnet kanske?

Om man vore en våldsam typ så vore det antagligen lätt.
Bara att gå ut och slå nån på käften eller........?

Nu ligger det liksom inte för mig, så jag får hitta mig andra vägar.

Som alltid är musik en avkoppling, njutning och flykt vare sig man bara lyssnar eller spelar själv, vilket jag ska försöka göra på allvar framöver.
Tror jag i alla fall.

Så...............då kommer jag till ett sådant här inslag igen alltså.
En YouTube-video......? Såååååååååååååå originellt.

Nu är det faktiskt så att det inte är vad som helst utan det är låtar som verkligen betyder nåt för mig.
Som den här till exempel.

Det är verkligen inte ofta jag använder det här ordet men den här låten är vacker och den värmer.

Tyvärr hör Cass Elliot också till dem som lämnade oss alldeles för tidigt.
Hon dog 1974 endast 33 år gammal.

Cass Elliot - Dream a little dream of me

The same old blues

Visst är det så och då är det ju bra att den här låten finns.
Inspelad under den korta period som bandet "bara" hade två gitarrister.
Från BBC's engelskt knastertorra men mycket bra Old Grey Whistle Test 1975.

Bandet # 1. Då och nu.

Lynyrd Skynyrd - I Got The Same Old Blues (live '75)

Nytt Nytt igen

Ni har rätt........... vidrigt blinkande och epilepsiframkallande.
Den nya bakgrunden är från min glänta vid lagunen.
Kan jag vara nöjd ett tag nu?
Nope, troligen inte.
Jag blir aldrig nöjd.

Toy Dolls botar grisfeber?

Jag sitter och botar grisfebern med öl och bourbon.
Alltid denna bourbon.
Ja va fan, ska det gå åt helvete så ska det åtminstone vara lite styrka på skiten och det ska definitivt inte vara
nån skotsk jävla fjollwhisky.

Wild Bill Hickok skulle inte ens ha luktat på Laphroaig eller vad fan det nu heter.

Inte för att den här låten nödvändigtvis har nåt med bourbon att göra, men det är en av mina absoluta favoritgrupper (många på den listan).
Jag har haft förmånen att se dem live några gånger och det är ta mig fan som att bli överkörd.
Positivt överkörd alltså.

Toy Dolls - Glenda & the Test Tube Baby [Live in 1984]

Tro & Hopp

Jag tog mig en tur häromdagen.
Det var jävligt uppfriskande.

Tramp

Nytt Nytt

Det finns kanske viktigare saker att ta itu med, men det var ganska lätt att förändra utseende på bloggen så det fick bli så.
Lite förändring åtminstone.

Jag hatar verkligen såna här löjliga, hysteriska animeringar.
Det gör jag visst.

Får se hur länge jag står ut, men jag kände för att illuminera tillvaron en aning.

Facefuckbook

Jag ska hänga med på allt. Till och med detta.
Jag vill ju glädja världen genom att sälla mig till de vanliga dödliga.



Jag har spionerat lite och konstaterat att det är så enormt mycket av värde som skrivs på detta ställe så jag kände att jag också måste få tala om när jag dricker kaffe, när jag duschar (inte ofta) och när jag skiter (ofta).

Facefuckbooks automatiska system tillät inte mitt namn så jag blev tvungen att lägga till ett efternamn.
Så jag heter Snabbe Ljunggren. Skitbra.

För att fira att hela världen nu kan få tillgång min visdom
så krävs det en liten fanfar.

Benny Goodman Big Band med Gene Krupa och Harry James - Sing Sing Sing

Stand by your man

Det är bara att inse. Om man känner för att vara lite mjuk och sentimental så finns det ingen bättre musik än den här.
Tammy Wynette hör också till de som antagligen sålde sin själ och därför dog alldeles för tidigt, men hon hann med att skapa en hel del vacker musik.

Den här låten borde alla kvinnor lyssna på och lära sig av.
Det är väl så här det ska vara, eller............ Stand by your man.
Det är däremot något i texten som jag inte riktigt förstår................

'Cause after all he's just a man.

Vadå "he's just a man"?

Tammy Wynette - Stand By Your Man

Crazy

Föga anade jag väl att tyska örter blandade med sprit skulle leda till dessa oanade sentimentala innerligheter.
Fast egentligen inte så oanade.
Det är ju så livet är ibland.

Den underbara Patsy Cline sjunger Willie Nelsons låt - Crazy

Redneck Rampage

No fuckin' reason.
Just a great fuckin' song.

Inget ont om amerikaner i allmänhet och rednecks i synnerhet men ibland så...........
Små hjärnor och stora vapen.

Pride and joy i misären

Det kan säkert vara en alldeles ypperligt bra ide' att med alkoholens hjälp dricka sig ur misär.
I lördags försökte jag mig på detta konststycke och det alldeles ensam med bara mig själv som sällskap.
Tyvärr också en flaska tysk örtsprit som definitivt inte var nån vidare bra ide'.
Det botar liksom inte misären, den blir bara örtkryddad.

Hursomhelst............eftersom det var glest i baren så fick jag vara både bartender och gäst.
Svettigt värre ett tag men eftersom SRV fortfarande spelade inom mig så hade jag i alla fall bästa tänkbara själsliga medicin.

Följande låt gjorde sig bra i baren och gör sig bra även här.
Superba Bonnie Raitt spelar Stevie Rays låt Pride & Joy.
Klippet är från A Tribute To Stevie Ray Vaughan som spelades in några år efter hans, åt helvete för tidiga, död 1990.
Stevie Rays band Double Trouble kompar och presenterar gör brorsan Jimmie Vaughan.

Bonnie Raitt - Pride and Joy

Ny seger

Så där ja, nu vann jag igen. Nytt blogginläggsrekord och månaden är inte ens slut.
Det här innebär att jag inte måste skriva om konsistensen på morgonskiten.
Nu kommer jag enbart att göra det när lusten blir tillräckligt stark.

SRV

Jag tackar Frk Lugn för kommentaren till det förra inlägget och medger härmed att det var ett starkare trauma än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.
Man måste ju emellertid ibland inse sina tillkortakommanden och försöka få livet att gå vidare, trots allt.

Ända sedan jag skrev det förra inlägget så har jag försökt finna någon sorts tröst.
Alkohol hjälper ju givetvis, som vanligt, till viss del men jag vill gå djupare än så.
Då är det som alltid musik som ger trösten och värmen i en, för övrigt, synnerligen märkbart torftig tillvaro.
Fy helvete så miserabelt det där lät.

Tidigare idag (igår om man ska vara löjligt noga) så gjorde min bloggkollega, JAW, mig uppmärksam på att de tio främsta gitarristerna har utsetts av Aftonbladet. Eller nån liknande pisstidning.

På fjärde plats bland en hel hoper krattor kom krattan numero uno, Keith Richards.
Den jävla sophögen har säkert plågat sin gitarr i femtio år men kan fortfarande inte spela. Trots det är han och hans sopkamrater hyllade över hela världen.
Fast det som är riktigt skrämmande med listan är vad som saknades.

Eller som polaren Olle Bregstor så väl uttryckte saken............
Ska man nödvändigtvis göra en lista över de främsta gitarristerna någonsin så räcker det med ett namn: Stevie Ray Vaughan, och han var inte ens med.

Här, på min plats i cyberrymden, ska jag i alla fall hålla idioterna borta och alltid ha SRV som den främste. PUNKT.


Stevie Ray Vaughan - Cold Shot

Charmoffensiv

Det är dystert. Grått, regn och allmän misär.
Jag som skulle ta en tur på min kära LeeAnne men jag vill inte gärna åka när vägen är våt för det finns knappt tillstymmelse till mönster i framdäcket och det kan bli onödigt spännande i kurvorna, har jag märkt.

Istället får det bli några öl ikväll, närmare bestämt porter som är bland det bästa i ölväg som man kan förtära.
Trots att jag inte känner mig riktigt supersocial så borde det väl vara trevligt att hänga vid nån bardisk nånstans, men så drog jag mig till minnes en liten episod som hände för många år sedan.

Inte för att platsen är direkt relevant, men jag tror att jag befann mig nånstans i Göteborg.
Jag har aldrig varit någon stor charmör men den här kvällen måste jag ha varit på ovanligt gott humör.
Bredvid mig i baren stod en tjej som jag fick för mig verkade trevlig och som jag bestämde mig för att ta kontakt med.

- Tjena, sa jag med en lagom cool stämma.

Hon vände sig mot mig, log lite ansträngt, nickade och vände sig tillbaka.
Ok, tänkte jag. Får väl hitta på nåt annat då.

- Fan, vilken bra låt de spelar.

Inte för att jag hade lagt märke till nåt sånt men det var väl ändå en bra replik.
Hon vände sig mot mig igen och hon var mycket rakt på sak, måste jag säga.

- Du, jag är lesbisk och inte det minsta intresserad av karlar.

Ojdå, inte så bra kanske men så började jag fundera på om det kanske bara var ett sätt att verka lite svårflirtad. Alkoholen hade nog en viss inverkan på mitt sätt att tänka, kanske.
För fan, ett försök till och då måste det ju vara lämpligt att på nåt sätt kommentera hennes utseende.
Jag hade redan lagt märke till en utsmyckning på hennes arm så..............

- Fan vilken snygg tatuering.

Hon vände sig mot mig än en gång.
Helt utan något leende synade hon mig uppifrån och ner, började vända sig om för att gå då jag hörde henne säga
sådär lagom högt.................

- Fan, jag tror precis att jag blev ännu mer lesbisk.

Frukost

Jag var tydligen inte riktigt färdig för ikväll.
Jag är hungrig och har börjat tänka på frukost.

My tobacco

Fotfunderingar

En sak till bara innan jag går och lägger mig.
Jag har ju läst och hört om hur otrolig naturen kan vara, och om alla underliga skapelser som finns.

Nu är det så att jag tror att mina fötter växer och då undrar jag om
det är för att balansera upp kroppen när andra delar sväller.

Ja just det...................magen.

Jag köpte ett par fyrtioåttor häromdagen enbart för att de bara kostade en krona.
Nånting borde man väl kunna ha dem till, tänkte jag.

Det visade sig vidrigt nog att fanskapen passade.
Det börjar bli onödigt stort nu.

Fast balansmässigt kanske det inte är så jävla dumt ändå.
Jag har gjort ett par teckningar för att illustrera vad jag menar.

Före:



Efter:

Egotrippad

Veckans egotripp:

Apropå musik.....................
Jag sitter och rotar bland diverse bilder och har hittat några från min fantastiska karriär.
En karriär som i och för sig ingen, inte ens jag själv, märkt något av.

Hursomhelst...............................
Några exempel från mitt otroliga rock'n'roll-liv.


När Old Crow Band återförenades för en kväll 2003.



I ett garage på Hammarö för ett par år sen.

Oooooooh Candye

Jag vet inte hur det är för andra, men när livet sparkar mig i skrevet så är det musik som är den bästa, lindrande medicinen.

För inte så jävla länge sedan så spelade den här fantastiska damen på en scen inte alltför långt bort från där jag bor, men jag orkade inte släpa mig dit !!!

Ett misstag jag aldrig tänker upprepa.
See ya' next time Candye.


Candye Kane -Great Big Woman

Jag är ett problem

Piss å skit å ett jävla förbannat elände.
Vilken jävla låt passar till det? Va?
När jag var sexton eller sjutton år så var jag och lyssnade på Siouxie and The Banshees.
En jävla skitkonsert men jag köpte en skiva som fortfarande hänger med mig.

Svenska tonårsgrupper vol.3



En samling med, i stort sett, okända punkgrupper.

Låten som fastnade då och som fortfarande sitter fast är den bästa, svenska punklåten som har gjorts. Suverän text.

Videojäveln har jag gjort alldeles själv och jag vill inte höra nåt gnäll om undermålig kvalitet, för nu har jag varit uppe halva natten och slagits med en dator för att åstadkomma det här.
Givetvis och självklart har jag ju haft hjälp av några skvättar bourbon.
Å så är det med det.

Mesk - Jag är ett problem

Yta Yta

Jag har för första gången näthandlat lite, alldeles på eget bevåg.
Jag har skickat efter ett exemplar av gördetsjälv-kitet
"Den Lille Lobotomisten" med förhoppning om att det ska kunna leda till något intressant.
När insikten om att antalet idioter på detta jordklot ständigt ökar och det verkar vara omöjligt att bromsa den utvecklingen så kanske det är läge att testa nån annan metod.

Det var då jag kom att tänka på lobotomi.
Tänk att få sitta i en fåtölj framför teven med en cigarett i den ena mungipan och lite dregel i den andra och bara tycka att allt är jääääääättebraaaaaaaa.........

Ett soundtrack till mina, för tillfället, lätt alkoholdränkta tankar kan med fördel bli följande låt.
Det borde egentligen inte vara en låt i min smak, men när jag hörde Baba Blues spela den här låten nånstans för ett gäng år sedan så blev jag helt såld.
Jag stod där framför scenen och bara sög i mig låten.

Texten tillägnas alla ytliga, lismande och irriterande idioter som befolkar vår värld.

Baba Blues - Yta Yta

Buster

Om man nu ska hålla sig kvar i det här med filmtips så............
Allt av och med Buster Keaton.

Allting var bättre förr.

Singin' in the rain

Jag med mitt sinnelag ska väl enbart hålla käften om
att sjunga i regnet.
Jag sjunger inte ens när solen skiner.
Nu har jag emellertid bestämt mig för att dela ut oumbärliga filmtips och då hamnar den här filmen mycket högt upp på min favoritlista.

Singin' in the rain från 1952 är definitivt en av de bättre filmer som någonsin producerats på detta, vårt runda, jordklot.
Filmen utspelar sig i slutet på 1920-talet då Hollywood måste ställa om sig till det nya fenomenet: ljudfilm.

Först en scen med Donald O'Connor.
Förresten så är en viss person fortfarande skyldig mig en flaska sprit efter att han, för en jävla massa år sedan, förlorade en vadslagning med mig då han hävdade att huvudpersonen i följande scen var Danny Kaye.
Ack, dessa ignoranta varelser.




En annan scen i filmen skildrar den svåra övergången från stum till ljudfilm för en diva med en anskrämlig röst.

Lina Lamont, spelad av Jean Hagen, hos röstcoachen.

Ozzå ett filmtips

Det har varit kallt och regnigt i Lagunen idag.
Inte för kallt för att ta en liten tur med LeeAnne men ändå..........
Jag har även utfört fysiska prestationer som innebar att försöka få upp en gammal frysbox från en källare.
Jag och Polaren Roffe kroknade tyvärr så frysen fastnade halvvägs, men det var i alla fall ett tappert försök.

Det var meningen att hemfärden skulle innefatta en liten detour till en virrhjärnig, kvinnlig bekant men där tröt min sociala begåvning, (som är under återuppbyggnad) så vi riktade framhjulet mot Lagunen istället.

Varför jag sen kom att tänka på den här filmen vet jag inte riktigt men den är jävligt bra.
Den finns egentligen ingen anledning att göra nya filmer när alla de bästa redan är gjorda.

I dag fyller Trollkarlen från Oz 70 år och den som inte har sett den redan ska genast se till att göra det.

The Wizard of Oz

Skitning #3

En BajaMaja från förra helgen där bilden är tagen precis efter att jag sket.
Jag sket så intensivt så att det for rakt igenom det som flyter på ytan, vilket resulterade i att inget av mitt syns.
Trevligt var det dock.

Dagens toa:

Smeknamn

Det har kommit till min kännedom att det har föreslagits ett smeknamn på mig.

Trallbocken.

Den första delen av namnet ska tydligen syfta på att jag då och då står på nån scen och sjunger.
Den andra delen förstår jag inte alls.
Jag har ju varken päls eller horn.

One week later

Ett villkor för att få skriva föregående inlägg var att hon då skulle få vara på topp i en vecka. I bloggen alltså.
För övrigt är hon alltid på topp.

Förra helgen så tänkte jag som så att eftersom jag skulle upp på scen på lördag kväll så gällde det att få i sig det mesta av helgens alkoholranson redan på fredag.

Jag lyckades klart över förväntan, med det resultatet att lördagen blev en mycket grym dag.

Efter att ha tillbringat en stor del av dagen på en tunn madrass i skuggan av en barack så blev det så småningom hög tid att släpa sig tillbaka till det lilla lägret där de andra befann sig.

Carina söstra mi hade nämligen hotat med att klä mig i en blommig baddräkt om jag inte började röra på mig.

Jag fick ett förslag om lite sex on the beach men efter att Polaren Mårten talat om att sex on the beach alltid leder till grus under förhuden så tänkte jag om.
Det var förresten alldeles för långt till beachen för att det skulle vara riktigt intressant.

Det som vi emellertid upptäckte var att Grus Under Förhuden skulle kunna bli ett bra namn på bandet.
För den kvällen alltså.
Det kan ju inte få bli varaktigt för då innebär det att Mårten skulle vinna spa-helgen med mig och även om jag gillar att umgås med honom så kanske en spa-helg blir i tyngsta laget.

Här är en bild från vårt lilla läger tagen precis efter att Mårten (med skägg och solglasögon till vänster i bild) har beskrivit fenomenet grus under förhuden.
Det är förresten jag till höger med, ovanligt nog, en cigarett i högerhanden.
Klicka gärna på bilden så syns jag ännu bättre.



Och senare på kvällen:
Grus Under Förhuden live at the Brotherhood Hally Gally Party 2009