Charmoffensiv

Det är dystert. Grått, regn och allmän misär.
Jag som skulle ta en tur på min kära LeeAnne men jag vill inte gärna åka när vägen är våt för det finns knappt tillstymmelse till mönster i framdäcket och det kan bli onödigt spännande i kurvorna, har jag märkt.

Istället får det bli några öl ikväll, närmare bestämt porter som är bland det bästa i ölväg som man kan förtära.
Trots att jag inte känner mig riktigt supersocial så borde det väl vara trevligt att hänga vid nån bardisk nånstans, men så drog jag mig till minnes en liten episod som hände för många år sedan.

Inte för att platsen är direkt relevant, men jag tror att jag befann mig nånstans i Göteborg.
Jag har aldrig varit någon stor charmör men den här kvällen måste jag ha varit på ovanligt gott humör.
Bredvid mig i baren stod en tjej som jag fick för mig verkade trevlig och som jag bestämde mig för att ta kontakt med.

- Tjena, sa jag med en lagom cool stämma.

Hon vände sig mot mig, log lite ansträngt, nickade och vände sig tillbaka.
Ok, tänkte jag. Får väl hitta på nåt annat då.

- Fan, vilken bra låt de spelar.

Inte för att jag hade lagt märke till nåt sånt men det var väl ändå en bra replik.
Hon vände sig mot mig igen och hon var mycket rakt på sak, måste jag säga.

- Du, jag är lesbisk och inte det minsta intresserad av karlar.

Ojdå, inte så bra kanske men så började jag fundera på om det kanske bara var ett sätt att verka lite svårflirtad. Alkoholen hade nog en viss inverkan på mitt sätt att tänka, kanske.
För fan, ett försök till och då måste det ju vara lämpligt att på nåt sätt kommentera hennes utseende.
Jag hade redan lagt märke till en utsmyckning på hennes arm så..............

- Fan vilken snygg tatuering.

Hon vände sig mot mig än en gång.
Helt utan något leende synade hon mig uppifrån och ner, började vända sig om för att gå då jag hörde henne säga
sådär lagom högt.................

- Fan, jag tror precis att jag blev ännu mer lesbisk.