The same old blues

Visst är det så och då är det ju bra att den här låten finns.
Inspelad under den korta period som bandet "bara" hade två gitarrister.
Från BBC's engelskt knastertorra men mycket bra Old Grey Whistle Test 1975.

Bandet # 1. Då och nu.

Lynyrd Skynyrd - I Got The Same Old Blues (live '75)

Nytt Nytt igen

Ni har rätt........... vidrigt blinkande och epilepsiframkallande.
Den nya bakgrunden är från min glänta vid lagunen.
Kan jag vara nöjd ett tag nu?
Nope, troligen inte.
Jag blir aldrig nöjd.

Toy Dolls botar grisfeber?

Jag sitter och botar grisfebern med öl och bourbon.
Alltid denna bourbon.
Ja va fan, ska det gå åt helvete så ska det åtminstone vara lite styrka på skiten och det ska definitivt inte vara
nån skotsk jävla fjollwhisky.

Wild Bill Hickok skulle inte ens ha luktat på Laphroaig eller vad fan det nu heter.

Inte för att den här låten nödvändigtvis har nåt med bourbon att göra, men det är en av mina absoluta favoritgrupper (många på den listan).
Jag har haft förmånen att se dem live några gånger och det är ta mig fan som att bli överkörd.
Positivt överkörd alltså.

Toy Dolls - Glenda & the Test Tube Baby [Live in 1984]

Tro & Hopp

Jag tog mig en tur häromdagen.
Det var jävligt uppfriskande.

Tramp

Nytt Nytt

Det finns kanske viktigare saker att ta itu med, men det var ganska lätt att förändra utseende på bloggen så det fick bli så.
Lite förändring åtminstone.

Jag hatar verkligen såna här löjliga, hysteriska animeringar.
Det gör jag visst.

Får se hur länge jag står ut, men jag kände för att illuminera tillvaron en aning.

Facefuckbook

Jag ska hänga med på allt. Till och med detta.
Jag vill ju glädja världen genom att sälla mig till de vanliga dödliga.



Jag har spionerat lite och konstaterat att det är så enormt mycket av värde som skrivs på detta ställe så jag kände att jag också måste få tala om när jag dricker kaffe, när jag duschar (inte ofta) och när jag skiter (ofta).

Facefuckbooks automatiska system tillät inte mitt namn så jag blev tvungen att lägga till ett efternamn.
Så jag heter Snabbe Ljunggren. Skitbra.

För att fira att hela världen nu kan få tillgång min visdom
så krävs det en liten fanfar.

Benny Goodman Big Band med Gene Krupa och Harry James - Sing Sing Sing

Stand by your man

Det är bara att inse. Om man känner för att vara lite mjuk och sentimental så finns det ingen bättre musik än den här.
Tammy Wynette hör också till de som antagligen sålde sin själ och därför dog alldeles för tidigt, men hon hann med att skapa en hel del vacker musik.

Den här låten borde alla kvinnor lyssna på och lära sig av.
Det är väl så här det ska vara, eller............ Stand by your man.
Det är däremot något i texten som jag inte riktigt förstår................

'Cause after all he's just a man.

Vadå "he's just a man"?

Tammy Wynette - Stand By Your Man

Crazy

Föga anade jag väl att tyska örter blandade med sprit skulle leda till dessa oanade sentimentala innerligheter.
Fast egentligen inte så oanade.
Det är ju så livet är ibland.

Den underbara Patsy Cline sjunger Willie Nelsons låt - Crazy

Redneck Rampage

No fuckin' reason.
Just a great fuckin' song.

Inget ont om amerikaner i allmänhet och rednecks i synnerhet men ibland så...........
Små hjärnor och stora vapen.

Pride and joy i misären

Det kan säkert vara en alldeles ypperligt bra ide' att med alkoholens hjälp dricka sig ur misär.
I lördags försökte jag mig på detta konststycke och det alldeles ensam med bara mig själv som sällskap.
Tyvärr också en flaska tysk örtsprit som definitivt inte var nån vidare bra ide'.
Det botar liksom inte misären, den blir bara örtkryddad.

Hursomhelst............eftersom det var glest i baren så fick jag vara både bartender och gäst.
Svettigt värre ett tag men eftersom SRV fortfarande spelade inom mig så hade jag i alla fall bästa tänkbara själsliga medicin.

Följande låt gjorde sig bra i baren och gör sig bra även här.
Superba Bonnie Raitt spelar Stevie Rays låt Pride & Joy.
Klippet är från A Tribute To Stevie Ray Vaughan som spelades in några år efter hans, åt helvete för tidiga, död 1990.
Stevie Rays band Double Trouble kompar och presenterar gör brorsan Jimmie Vaughan.

Bonnie Raitt - Pride and Joy

Ny seger

Så där ja, nu vann jag igen. Nytt blogginläggsrekord och månaden är inte ens slut.
Det här innebär att jag inte måste skriva om konsistensen på morgonskiten.
Nu kommer jag enbart att göra det när lusten blir tillräckligt stark.

SRV

Jag tackar Frk Lugn för kommentaren till det förra inlägget och medger härmed att det var ett starkare trauma än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.
Man måste ju emellertid ibland inse sina tillkortakommanden och försöka få livet att gå vidare, trots allt.

Ända sedan jag skrev det förra inlägget så har jag försökt finna någon sorts tröst.
Alkohol hjälper ju givetvis, som vanligt, till viss del men jag vill gå djupare än så.
Då är det som alltid musik som ger trösten och värmen i en, för övrigt, synnerligen märkbart torftig tillvaro.
Fy helvete så miserabelt det där lät.

Tidigare idag (igår om man ska vara löjligt noga) så gjorde min bloggkollega, JAW, mig uppmärksam på att de tio främsta gitarristerna har utsetts av Aftonbladet. Eller nån liknande pisstidning.

På fjärde plats bland en hel hoper krattor kom krattan numero uno, Keith Richards.
Den jävla sophögen har säkert plågat sin gitarr i femtio år men kan fortfarande inte spela. Trots det är han och hans sopkamrater hyllade över hela världen.
Fast det som är riktigt skrämmande med listan är vad som saknades.

Eller som polaren Olle Bregstor så väl uttryckte saken............
Ska man nödvändigtvis göra en lista över de främsta gitarristerna någonsin så räcker det med ett namn: Stevie Ray Vaughan, och han var inte ens med.

Här, på min plats i cyberrymden, ska jag i alla fall hålla idioterna borta och alltid ha SRV som den främste. PUNKT.


Stevie Ray Vaughan - Cold Shot

Charmoffensiv

Det är dystert. Grått, regn och allmän misär.
Jag som skulle ta en tur på min kära LeeAnne men jag vill inte gärna åka när vägen är våt för det finns knappt tillstymmelse till mönster i framdäcket och det kan bli onödigt spännande i kurvorna, har jag märkt.

Istället får det bli några öl ikväll, närmare bestämt porter som är bland det bästa i ölväg som man kan förtära.
Trots att jag inte känner mig riktigt supersocial så borde det väl vara trevligt att hänga vid nån bardisk nånstans, men så drog jag mig till minnes en liten episod som hände för många år sedan.

Inte för att platsen är direkt relevant, men jag tror att jag befann mig nånstans i Göteborg.
Jag har aldrig varit någon stor charmör men den här kvällen måste jag ha varit på ovanligt gott humör.
Bredvid mig i baren stod en tjej som jag fick för mig verkade trevlig och som jag bestämde mig för att ta kontakt med.

- Tjena, sa jag med en lagom cool stämma.

Hon vände sig mot mig, log lite ansträngt, nickade och vände sig tillbaka.
Ok, tänkte jag. Får väl hitta på nåt annat då.

- Fan, vilken bra låt de spelar.

Inte för att jag hade lagt märke till nåt sånt men det var väl ändå en bra replik.
Hon vände sig mot mig igen och hon var mycket rakt på sak, måste jag säga.

- Du, jag är lesbisk och inte det minsta intresserad av karlar.

Ojdå, inte så bra kanske men så började jag fundera på om det kanske bara var ett sätt att verka lite svårflirtad. Alkoholen hade nog en viss inverkan på mitt sätt att tänka, kanske.
För fan, ett försök till och då måste det ju vara lämpligt att på nåt sätt kommentera hennes utseende.
Jag hade redan lagt märke till en utsmyckning på hennes arm så..............

- Fan vilken snygg tatuering.

Hon vände sig mot mig än en gång.
Helt utan något leende synade hon mig uppifrån och ner, började vända sig om för att gå då jag hörde henne säga
sådär lagom högt.................

- Fan, jag tror precis att jag blev ännu mer lesbisk.

Frukost

Jag var tydligen inte riktigt färdig för ikväll.
Jag är hungrig och har börjat tänka på frukost.

My tobacco

Fotfunderingar

En sak till bara innan jag går och lägger mig.
Jag har ju läst och hört om hur otrolig naturen kan vara, och om alla underliga skapelser som finns.

Nu är det så att jag tror att mina fötter växer och då undrar jag om
det är för att balansera upp kroppen när andra delar sväller.

Ja just det...................magen.

Jag köpte ett par fyrtioåttor häromdagen enbart för att de bara kostade en krona.
Nånting borde man väl kunna ha dem till, tänkte jag.

Det visade sig vidrigt nog att fanskapen passade.
Det börjar bli onödigt stort nu.

Fast balansmässigt kanske det inte är så jävla dumt ändå.
Jag har gjort ett par teckningar för att illustrera vad jag menar.

Före:



Efter:

Egotrippad

Veckans egotripp:

Apropå musik.....................
Jag sitter och rotar bland diverse bilder och har hittat några från min fantastiska karriär.
En karriär som i och för sig ingen, inte ens jag själv, märkt något av.

Hursomhelst...............................
Några exempel från mitt otroliga rock'n'roll-liv.


När Old Crow Band återförenades för en kväll 2003.



I ett garage på Hammarö för ett par år sen.

Oooooooh Candye

Jag vet inte hur det är för andra, men när livet sparkar mig i skrevet så är det musik som är den bästa, lindrande medicinen.

För inte så jävla länge sedan så spelade den här fantastiska damen på en scen inte alltför långt bort från där jag bor, men jag orkade inte släpa mig dit !!!

Ett misstag jag aldrig tänker upprepa.
See ya' next time Candye.


Candye Kane -Great Big Woman

Jag är ett problem

Piss å skit å ett jävla förbannat elände.
Vilken jävla låt passar till det? Va?
När jag var sexton eller sjutton år så var jag och lyssnade på Siouxie and The Banshees.
En jävla skitkonsert men jag köpte en skiva som fortfarande hänger med mig.

Svenska tonårsgrupper vol.3



En samling med, i stort sett, okända punkgrupper.

Låten som fastnade då och som fortfarande sitter fast är den bästa, svenska punklåten som har gjorts. Suverän text.

Videojäveln har jag gjort alldeles själv och jag vill inte höra nåt gnäll om undermålig kvalitet, för nu har jag varit uppe halva natten och slagits med en dator för att åstadkomma det här.
Givetvis och självklart har jag ju haft hjälp av några skvättar bourbon.
Å så är det med det.

Mesk - Jag är ett problem

Yta Yta

Jag har för första gången näthandlat lite, alldeles på eget bevåg.
Jag har skickat efter ett exemplar av gördetsjälv-kitet
"Den Lille Lobotomisten" med förhoppning om att det ska kunna leda till något intressant.
När insikten om att antalet idioter på detta jordklot ständigt ökar och det verkar vara omöjligt att bromsa den utvecklingen så kanske det är läge att testa nån annan metod.

Det var då jag kom att tänka på lobotomi.
Tänk att få sitta i en fåtölj framför teven med en cigarett i den ena mungipan och lite dregel i den andra och bara tycka att allt är jääääääättebraaaaaaaa.........

Ett soundtrack till mina, för tillfället, lätt alkoholdränkta tankar kan med fördel bli följande låt.
Det borde egentligen inte vara en låt i min smak, men när jag hörde Baba Blues spela den här låten nånstans för ett gäng år sedan så blev jag helt såld.
Jag stod där framför scenen och bara sög i mig låten.

Texten tillägnas alla ytliga, lismande och irriterande idioter som befolkar vår värld.

Baba Blues - Yta Yta

Buster

Om man nu ska hålla sig kvar i det här med filmtips så............
Allt av och med Buster Keaton.

Allting var bättre förr.

Singin' in the rain

Jag med mitt sinnelag ska väl enbart hålla käften om
att sjunga i regnet.
Jag sjunger inte ens när solen skiner.
Nu har jag emellertid bestämt mig för att dela ut oumbärliga filmtips och då hamnar den här filmen mycket högt upp på min favoritlista.

Singin' in the rain från 1952 är definitivt en av de bättre filmer som någonsin producerats på detta, vårt runda, jordklot.
Filmen utspelar sig i slutet på 1920-talet då Hollywood måste ställa om sig till det nya fenomenet: ljudfilm.

Först en scen med Donald O'Connor.
Förresten så är en viss person fortfarande skyldig mig en flaska sprit efter att han, för en jävla massa år sedan, förlorade en vadslagning med mig då han hävdade att huvudpersonen i följande scen var Danny Kaye.
Ack, dessa ignoranta varelser.




En annan scen i filmen skildrar den svåra övergången från stum till ljudfilm för en diva med en anskrämlig röst.

Lina Lamont, spelad av Jean Hagen, hos röstcoachen.

Ozzå ett filmtips

Det har varit kallt och regnigt i Lagunen idag.
Inte för kallt för att ta en liten tur med LeeAnne men ändå..........
Jag har även utfört fysiska prestationer som innebar att försöka få upp en gammal frysbox från en källare.
Jag och Polaren Roffe kroknade tyvärr så frysen fastnade halvvägs, men det var i alla fall ett tappert försök.

Det var meningen att hemfärden skulle innefatta en liten detour till en virrhjärnig, kvinnlig bekant men där tröt min sociala begåvning, (som är under återuppbyggnad) så vi riktade framhjulet mot Lagunen istället.

Varför jag sen kom att tänka på den här filmen vet jag inte riktigt men den är jävligt bra.
Den finns egentligen ingen anledning att göra nya filmer när alla de bästa redan är gjorda.

I dag fyller Trollkarlen från Oz 70 år och den som inte har sett den redan ska genast se till att göra det.

The Wizard of Oz

Skitning #3

En BajaMaja från förra helgen där bilden är tagen precis efter att jag sket.
Jag sket så intensivt så att det for rakt igenom det som flyter på ytan, vilket resulterade i att inget av mitt syns.
Trevligt var det dock.

Dagens toa:

Smeknamn

Det har kommit till min kännedom att det har föreslagits ett smeknamn på mig.

Trallbocken.

Den första delen av namnet ska tydligen syfta på att jag då och då står på nån scen och sjunger.
Den andra delen förstår jag inte alls.
Jag har ju varken päls eller horn.

One week later

Ett villkor för att få skriva föregående inlägg var att hon då skulle få vara på topp i en vecka. I bloggen alltså.
För övrigt är hon alltid på topp.

Förra helgen så tänkte jag som så att eftersom jag skulle upp på scen på lördag kväll så gällde det att få i sig det mesta av helgens alkoholranson redan på fredag.

Jag lyckades klart över förväntan, med det resultatet att lördagen blev en mycket grym dag.

Efter att ha tillbringat en stor del av dagen på en tunn madrass i skuggan av en barack så blev det så småningom hög tid att släpa sig tillbaka till det lilla lägret där de andra befann sig.

Carina söstra mi hade nämligen hotat med att klä mig i en blommig baddräkt om jag inte började röra på mig.

Jag fick ett förslag om lite sex on the beach men efter att Polaren Mårten talat om att sex on the beach alltid leder till grus under förhuden så tänkte jag om.
Det var förresten alldeles för långt till beachen för att det skulle vara riktigt intressant.

Det som vi emellertid upptäckte var att Grus Under Förhuden skulle kunna bli ett bra namn på bandet.
För den kvällen alltså.
Det kan ju inte få bli varaktigt för då innebär det att Mårten skulle vinna spa-helgen med mig och även om jag gillar att umgås med honom så kanske en spa-helg blir i tyngsta laget.

Här är en bild från vårt lilla läger tagen precis efter att Mårten (med skägg och solglasögon till vänster i bild) har beskrivit fenomenet grus under förhuden.
Det är förresten jag till höger med, ovanligt nog, en cigarett i högerhanden.
Klicka gärna på bilden så syns jag ännu bättre.



Och senare på kvällen:
Grus Under Förhuden live at the Brotherhood Hally Gally Party 2009

LeeAnne fyller år

Jag är varken tankad, packad eller klar men än en gång så ska hon ledsaga mig ut på äventyr.
Min vackra LeeAnne fyller sextio i år och det var tjugo år sedan jag såg henne första gången. Visserligen blev vi inte ett par förrän året efter men det kan väl få vara dubbeljubileum ändå.
Den där gången för tjugo år sen då jag såg henne fastspänd på ett bilsläp utanför ett garage i en liten stad på Floridas västkust så var jag ärligt talat inte riktigt medveten om att det skulle bli vi två.
Jag var ju egentligen på jakt efter en Knucklehead men det dröjde inte länge förrän jag blev helt betagen av LeeAnnes Panheadska skönhet.
Jag vet inte än om vi ska fira nu under helgen, men hon brukar trivas ute på party så nåt blir det väl säkert.

Vackra? Västerås

När jag ändå sitter och rotar bland kort så kan jag väl lägga ut det här från förra veckans spökslottstripp.
Ett mycket vackert foto om jag får säga det själv.


Utsikt från ett hotellrumsfönster i Västerås.

Kärlek

Den här veckan är det körigt. Inte nog med att jag ska pränta in låttexter inför helgen, jag ska serva min kära Fröken LeeAnne också.
Efter att ha skrivit om skit i olika former så vill jag nog hänge mig åt det vackra här i livet.

Jag och min hoj ska ut på långtur till helgen. Det är nog fan drygt 6 mil till Karlstad å då blir det ju 6 mil hem också.
Nu kanske inte alla tycker att det är så fantastiskt långt men betänk..........
en man med en åttiofemårings fysik på en gammal stelbent Panna......Då kan det kännas ändå.

Fast det är kärlek.

Hursomhelst så tänkte jag att det kunde vara trevligt med en fungerande koppling.
Risken att köra över saker och människor lär ju minska på så sätt även om det finns många som jag gladeligen skulle köra över.

Lite innanför skalet på en 1949 års Panhead:



Det gäller ju att vara noga och inte fuska om sakerna ska hålla ihop så se alltid till att använda smidiga verktyg av hög kvalitet och originalreservdelar.

Skitning #2

Det är lite pinsamt att erkänna men jag kommer faktiskt inte ihåg hur själva skitningen avlöpte på den här toaletten.
Däremot minns jag att den var ovanligt trevlig att nyttja.
För att vara den typen av toa, alltså.

Jag minns inte var jag befann mig när kortet togs men om nån till äventyrs råkar på den här stolen så kan jag varmt rekommendera en skitning, eller sittning åtminstone.

Dagens toa:

Marianne Samuelsson flyter

Och när fan ska vi sluta att tillåta sånt här?
Ännu en politiker som visar sin arrogans och maktfullkomlighet.

Visst, hon har fått sparken från jobbet som Landshövding men hon kommer att få avgångsvederlag och får dessutom nytt jobb, inom regeringskansliet.

Ännu en gång blir jag påmind om att det är de värsta idioterna som styr här i världen.

Det känns som det är dags att sparka liv i AntiIdiot-Föreningen efter sommarvilan.

Nån gång måste vi sätta ordentligt stopp för dylika skithögar som Fru Samuelsson, Herr Reinfeldt, de flesta inom Försäkringskassan och Polisen.
För att ta några exempel.

Frågan är bara om jag har ork nog att göra nåt radikalt men jag kan ju få bli förbannad i alla fall.

Skitning #1

Nu har jag precis avverkat augusti månads första ordentliga skitning.
Trots ett försiktigt intag av bourbon under de nattliga timmarna så var tarmarna i ett milt uppror vilket resulterade i en, relativt sett, tämligen dålig sammanhållning av det utkommande.
Dessutom av den klistriga sorten.

Nåväl, nu jag ska transportera mig några kilometer, sätta mig och smeka ett par ryska plastbitar och ladda inför party ikväll.

Bulleit Bourbon

Sådär. Färdiggnällt. Ett litet tag i alla fall.
Jag sitter och testar en ny (för mig åtminstone) bourbon som går under det mycket coola namnet Bulleit Bourbon Frontier Whiskey och funderar över varför jag måste åka på fest i morrn (idag) när jag har så trevligt här alldeles själv.

Jag kom precis att tänka på en låt och video som mycket väl beskriver insidan av min skalle just nu och texten säger allt.

The Real Tuesday Weld - Bathtime In Clerkenwell

Hårding

Nu känner jag mig svag.
Så otroligt, miserabelt svag.
Jag skulle ju öka på antalet inlägg varje månad men så brände jag tydligen allt krut på nåt så kallat vildmarksäventyr där jag satt med datorn utanför tältet och skrev om platta liggunderlag.
Som förvisso var platta och tunna och låg ovanpå en samling småsten som hela natten gjorde sitt bästa för att äta sig in i min arma lekamen, men måste jag ha med en datorjävel och skriva om det?

Hade jag åtminstone haft bourbon att inmundiga så hade jag säkert klättrat upp i en tall eller nåt liknande och sovit på en gren.
Som den hårding jag är.

Something's wrong in the land of Mimuziak.

Så jag slog inte inläggsrekord men under augusti månad ska jag ta mig fan skriva om allt även om det så bara handlar om konsistensen på morgonskiten.

Följande låt måste väl ändå handla om mig?
Inte mycket till video men det går väl att visualisera.

KSMB - Hårding